Just nu känns det som om jag går i en tjock dimma och jag kan inte hitta vägen ut från den. Det är som Jonas sa man känner sig alldeles tom och man har tappat fästet. Och nu måste man försöka få tillbaka det genom att försöka bearbeta sig igenom dessa känslorna man känner just nu med Emmas bortgång. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det än, men det är väl därför jag är inne i denna tjocka dimman just nu. Fick inte särskilt mycket sömn inatt, låg mest och funderade över hur snabbt allting kan gå och så helt plötsligt kan det vara över. Vi försöker hjälpa varandra så mycket vi kan eftersom när vi är tillsammans det är då som vi är starkast och säkra.
Jag ser inte fram emot denna veckan som kommer längre, allt känns bara så jobbigt och tråkigt just nu. Har vfu denna veckan men jag är inte alls intresserad av det längre. Jag önskar att det vore fredag redan nu för då kommer resten av 06-gänget hem till krstd igen.
