Idag kom beskedet som jag har gått och väntat på i fyra dagar nu och jag var så nervös när vi satt där i rummet och väntade på läkaren. Det ända jag kunde tänka på vad kommer han säga är det positivt eller negativt besked. Jag tror vi alla tre satt och tänkte på samma sak, men det var ingen av oss som sa något. Och jag kunde känna Annas stöd och kärlek och detta gjorde det lite enklare när jag fick beskedet. Och beskedet blev NEGATIVT och jag tror aldrig jag har blivit så glad i hela mitt liv, det var som om inget annat i just den stunden betydde något för mig och det var som om en stor sten lyftes från mitt hjärta och tankar. Det är äntligen över och jag är fri och frisk!!! Jag hade nog en skyddsängel som vakade över mig
Jag tror att jag är i chock ändå just nu, för det jag hade gått och väntat på är över och jag kan fortsätta leva mitt liv och göra alla de saker jag vill göra. Men på samma gång känner jag mig ändå lite ledsen, för Anna fick aldrig samma chans som jag fick nu och det känns inte rätt. Gud vad jag önskar att hon hade kunnat fått samma besked som jag fick idag. Efter beskedet ville jag åka till kyrkogården för att lägga en ros till Anna och ”prata” lite med henne.
Gode gud jag vet inte vad jag ska göra just nu…Allt känns så konstigt men ändå så jäkla bra!!
