De senaste dagarna har jag blivit mer påmind om min bästa vän Annas bortgång än tidigare. Jag saknar henne varje dag, men nu den senaste tiden har denna saknaden blivit starkare. Och detta beror till stor del på att jag kanske om några dagar kommer få reda på om jag kommer behöva gå igenom samma kamp som hon gjorde, men tyvärr förlorade för tidigt. Ibland är det som om jag kan höra henne hur hon säger till mig eller jag kan se henne framför mig. Vi gick igenom mycket tillsammans och under tjugo år kan man skapa många minnen vilket vi gjorde. Vi tog studenten tillsammans och hon var där för mig när jag förlorade Steven och jag trodde att hela min värld hade gått sönder. Hon var där då och hjälpte mig igenom det och gjorde allt lite bättre. Jag var med henne både första och sista gången hon fick beskeden och jag var där och såg min bästa vän försvinna mer och mer för varje dag som gick.
Efter Annas död har inget varit sig likt och det jag tyckte var roligt innan, ger mig inte längre samma glädje för min bästa vän är inte där att dela det med mig. Hon hann aldrig träffa pojkarna, men de är döpta efter filmen vi älskade så mycket när vi var små. Men som tur är så har jag min familj,pojkarna, släkten och vännerna som gör livet värt att leva, men naturligtvis kommer jag alltid ha ett tom rum där bredvid mig….Jag kommer alltid älska och sakna henne!! Men jag får nu istället leva för oss båda…Därför måste jag nu kämpa vad det än blir för besked och det tänker jag göra med. För jag har så mycket att leva för och jag är inte redo att ge upp än…Det är som Anna alltid citerade: Its not over until the fat lady sings och det har hon jäkla rätt i!!!!
